Om mig

Ett innehållsrikt yrkesliv

Jag är uppväxt i Mölndal, strax söder om Göteborg, samt på Getterön utanför Varberg. Mina första år i yrkeslivet tillbringade jag som undersköterska på IVA, Mölndals sjukhus. Jag utbildade mig till journalist i slutet av 1980-talet på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping och gjorde min praktiktermin på Radio WGN i Chicago.

Efter examen började jag arbeta på VLT:s redaktion i Västerås och där stannade jag i tio år. I början av 2000-talet utbildade jag mig till diakon i Svenska kyrkan och arbetade i tre olika församlingar. Min sista anställning var i ett projekt med syfte att modernisera kyrkans sociala och diakonala arbete i Västerås. Den erfarenheten ligger till grund för mitt romanprojekt med arbetsnamnet Godhetens baksida 

Efter en kortare anställning som politisk sekreterare för Miljöpartiets landstingsråd i Västmanland började jag arbeta som kommunikatör hos Västerås stad och där stannade jag i åtta år, bland annat som innehållsansvarig webbredaktör för kommunens webbplats.

Sedan 2016 är jag frilans med eget företag.

Under pandemin arbetade jag extra som boendestödjare för personer med kognitiva funktionshinder.

Kärleken till böcker och skrivande

Min bror och kollega Mattias Kvick påstår att han aldrig såg mig utan en bok framför näsan när vi växte upp. Jag tror att han överdriver men det stämmer att min kärlek till böcker och historier så länge jag kan minnas varit stor och kraftfull.

Mitt intensiva läsande har lärt mig två saker:

Det spelar ingen roll vad jag upplever eller drabbas av i livet, det finns alltid någon som har varit med om samma sak, och skrivit om det, så att jag kan få hjälp.

När jag är med om svåra saker eller behöver reda ut något krångligt så hjälper det att skriva. Med tiden har jag insett att jag inte förstår vad jag tänker förrän jag försöker formulera det i skrift

Jag är fortfarande en stor konsument av böcker och en av mina käraste sysslor är podden jag har tillsamman med min bror, där vi ägnar oss åt långa samtal om just böcker och litteratur.

Min självbiografiska debutbok

Jag brukar säga att han var min partner, eftersom vi varken var gifta eller sambos, och man kan inte kalla en vuxen man på 45 år för pojkvän. Men han var min människa och 2009 dog han i ett självmord.

För att inte gå sönder skrev jag om vad jag kände, upplevde och tänkte på en anonym blogg och det blev en stor hjälp i min läkning. Bloggen fick namnet ’Med Mirandas ögon’ och den kom att följa mig i många år. År 2013 fick jag ett litteraturstipendium för valda delar av bloggen och dessa texter bildade sedan grunden i boken ’Tiden är människornas ängel’ som kom ut i december 2020.

Utmärkelser

Västerås stads kulturstipendium 2013

Motivering:

Anna Widerberg avslutade sin journalistutbildning 1989 och sociala medier är basen för hennes skrivande. På bloggen ‘Med Mirandas ögon’ har hon bland annat publicerat loggboken ‘Tiden är människornas ängel – berättelse om en ökenvandring’ som beskriver hennes egen erfarenhet av att förlora en viktig människa. Hon skriver nu på en roman där hon hämtat stoffet från sin egen tid som socialarbetare i Svenska kyrkan. Anna Widerberg visar på en språklig och litterär mognad och kombinerar det med ett djup som inte väjer för det svåra och hon gör det utan att bli sentimental eller självömkande.”

Region Västmanlands kulturstipendium 2018

Motivering:

Anna Widerberg har arbetat i många yrken, bland annat som undersköterska, journalist, diakon och politisk sekreterare. I dag jobbar hon med att skriva, föreläsa och göra film. En roman med arbetsnamnet Godhetens baksida är under arbete. I denna berättelse använder hon sina erfarenheter av att som diakon ha mött personer med missbruksproblem.”

Min flock

I maj 1992 kom jag hem med vår första unge. Jag minns att jag promenerade i solen utmed Svartån och försökte komma underfund med vad en mamma var för en varelse. Med tiden skulle jag förstå att jag hade hittat mitt syfte, själva meningen med mitt liv.

Numera är alla mina tre ungar vuxna och utflugna och jag har varit tvungen att hitta annat innehåll att stoppa in i livet. Men min flock, där jag så länge fick vara navet, kommer alltid att vara det viktigaste i mitt liv.

Jag tror att familjen, när den fungerar, är ett samhälles starkaste och viktigaste enhet. Kärleken mellan föräldern och barnet sitter i kroppen. Den tänjs och växer och den kan vara taggig och len samtidigt och den slutar aldrig.

Jag är evigt tacksam för att jag fick ett liv med så mycket kärlek i.

Jag har skrivit två kortnoveller om föräldraskap i antologin ‘Sällskapligt’.

Köp min bok